Historia A - Grundkurs
Vissa av er har redan läst detta på annat ställe. Men för er som inte läst det.. Håll till godo. Det kan tyckas va mycke text, men satan va roligt det är.
Sveriges historia under stormaktstiden är inte alltid lätt för dagens svenskar att ta till sig. Det är en helt annan värld av slagfält, tyska furstendömen, fredsfördrag och kavallerier till häst och fots. Många strider, länder och förbund emellan utkämpades också på helt andra premisser än vad vi är vana vid idag.
Ett lämpligt startobjekt för den historiskt nyfikne kan dock vara det trettioåriga kriget, vilket rasade när den store Gustav II Adolf var kung i Sverige. Det här är ett krig som i praktiken var upplagt som en vanlig hockeyturnering.
I huvuddrag det till på följande sätt:
Sverige kvalade in i turneringen först i ett sent skede, när den redan varit igång i flera år. Gustav II Adolf hade avvaktat eftersom han hade haft en skada på Lennart Torstensson, som annars var given på topp. Men hade varit på träningsläger (14 år) i Baltikum (så kallade Baltika Cup), och bland annat hade laddat upp med att bränna flera lettiska städer. Nu fick Torstensson bilda ny förstakedja med Jan ”Osten” Banér och Carl ”Ridstöveln” Wrangel.
Tyskarna var vid den här tiden topprankade i Europa. Ryssarna har ännu inte trätt fram som den stora ishockeynationen de en dag ska bli och spelar en undanskymd roll i kriget. Bland annat får ryssarna stryk av Mecklenburg med 14-0. och tvingas återlämna delar av Wiesbaden.
Några konstfrusna rinkar är det först inte tal om, de flesta matcherna spelas på vinterfrusna Östersjön eller Nordsjön, men även tyska insjöar förekommer.
Sverige gör ett lyckat inträde i turneringen i en match mot Preussen. Motståndarlaget får nämligen matchstraff vid ett tidigt skede när man gör ett komplett misslyckat byte och ertappas med för många man på isen (12 000 stycken). Svenskarna visar en fantastisk lagmoral och slår Sachsen-Lauenburg med 4-3 (efter förlägning) i en tät och välspelad match, särskillt med tanke på att hela andraformationen ligger svårt i sjörbjugg.
Gustav II Adolfs trupper möter sedan Tjeckien i Böhmen i en direkt avgörande match om finalplatsen. Man chocköppnar med att avrätta ett helt kavalleri och tar deras förstafemma som krigsfångar. Ändock leder tjeckerna med övertygande 6-0 i första periodpausen. Jan Banér skriver hem till riksrådet ”Vårt passningsspel är närmast obefintligt och anfallarna följer inte med hem”.
En förklarning kan vara att Sverige fått båda sin förste- och andremålvakt amputerade samma dag, och man har nu till denna match slängt in en febersjuk och matchotränad Bengt Oxenstierna (kusin till Axel) i mål och han ”läcker som ett såll” enligt uppgift från kungen och gör bland annat två självmål. Han skyller på en bildningsresa i Europa, och får efteråt smeknamnet ”Resare-Bengt”. I första periodpaus passar man på att plundra Prag - en taktik som får tjeckerna att tappa fokus och börja backa hem.
Gustav Horn skriver (riksråd och materialförvalatare) i sina minnesanteckningar ”De slutade åka skridskor, helt enkelt”.
Svenskarna väljer nu en helt annan taktik, man spelar offensivt, forecheckar intensivt och har också kommit överens om att skjuta mycket mer eftersom den tjeckiska målvakten verkar osäker. Det svenska artelleriet är väl utvecklat, och man anlägger täta salvor. Skotten mot den tjeckiska målvakten ger resultat (han tar visserligen den första tolvpundskulan i plocken men får snabbt benen avskjutna och går med på att byta efter hårda påtryckningar).
Tjeckerna byter målvakt 36 gånger, men svenskarna vinner ändå övertygande.
Sverige möter nu Tyskland, som i den andra semin utplånat Preussen till den milda grad att de har upphört att existera som nation (preussarna öppnade starkt och hade 2-0 i första periodpaus, men sedan utbröt kolera i båset).
Matchen mot Tyskland spelades trots svår dimma. Tyskarna öppnar lovande, försvinner ur matchbilden ett tag i andra perioden när över 100 backar går ner sig i en vak. Man blir tvungna att möblera om i femmorna, bland annat går härföraren Wallenstein ner i en ren högerbacksposition i powerplay. Dessutom blir Hartsmandorf hängd för avsiktlig handpassning.
I samband med att ett dragonregemente sitter utvisade för att ha brandskattat Nürnberg går tyskarna nu ner och spelar på 200 femmor. En chansning men den går hem.
Gustav II Adolf går själv in i en central position i förstakedjan sedan Jan Banér fått utgå på grund av en skada (en komplicerad kombination av kallbrand, lårkaka och en puck i munnen).
Efter oavgjort, 3-3, vid full tid går tyskarna på stenhård offensiv i så kallad sudden death och skjuter Gustav II Adolf på nära håll. Wrangel inlägger en formell protest till sekretariatet, hävdar att skytten va offside och att de dessutom hade två saxiska sändebud i målgården. Ingenting biter dock, tyskarna står som segrare och Sverige måste avstå Griefswald och halva Pommern (den högra halvan).
I och med förlusten i Lützen drar sig svenskarna tillbaka från internationellt spel för en tid framåt (ägnar sig åt nödår). Turneringen fortsätter ända fram till 1648, men mer i direkt cupform. Den får dock allt mer prägeln av ett B-VM. Flera länder har landslag men nu inget nation, så exempelvis Preussen, Schkeswig-Holstein, Böhmen-Mähren, Ingolstadt, Krim, Kolahalvön, kamtjatka och Irkutsk.
-------------------------------------
Hejdå
p.s detta va ett utdrag ur boken ”Vem är Björn och vem är Benny och andra intressanta mysterier” av Fredrik Lindström och Hasse Pihl.
Om någon undrar =) d.s
Sveriges historia under stormaktstiden är inte alltid lätt för dagens svenskar att ta till sig. Det är en helt annan värld av slagfält, tyska furstendömen, fredsfördrag och kavallerier till häst och fots. Många strider, länder och förbund emellan utkämpades också på helt andra premisser än vad vi är vana vid idag.
Ett lämpligt startobjekt för den historiskt nyfikne kan dock vara det trettioåriga kriget, vilket rasade när den store Gustav II Adolf var kung i Sverige. Det här är ett krig som i praktiken var upplagt som en vanlig hockeyturnering.
I huvuddrag det till på följande sätt:
Sverige kvalade in i turneringen först i ett sent skede, när den redan varit igång i flera år. Gustav II Adolf hade avvaktat eftersom han hade haft en skada på Lennart Torstensson, som annars var given på topp. Men hade varit på träningsläger (14 år) i Baltikum (så kallade Baltika Cup), och bland annat hade laddat upp med att bränna flera lettiska städer. Nu fick Torstensson bilda ny förstakedja med Jan ”Osten” Banér och Carl ”Ridstöveln” Wrangel.
Tyskarna var vid den här tiden topprankade i Europa. Ryssarna har ännu inte trätt fram som den stora ishockeynationen de en dag ska bli och spelar en undanskymd roll i kriget. Bland annat får ryssarna stryk av Mecklenburg med 14-0. och tvingas återlämna delar av Wiesbaden.
Några konstfrusna rinkar är det först inte tal om, de flesta matcherna spelas på vinterfrusna Östersjön eller Nordsjön, men även tyska insjöar förekommer.
Sverige gör ett lyckat inträde i turneringen i en match mot Preussen. Motståndarlaget får nämligen matchstraff vid ett tidigt skede när man gör ett komplett misslyckat byte och ertappas med för många man på isen (12 000 stycken). Svenskarna visar en fantastisk lagmoral och slår Sachsen-Lauenburg med 4-3 (efter förlägning) i en tät och välspelad match, särskillt med tanke på att hela andraformationen ligger svårt i sjörbjugg.
Gustav II Adolfs trupper möter sedan Tjeckien i Böhmen i en direkt avgörande match om finalplatsen. Man chocköppnar med att avrätta ett helt kavalleri och tar deras förstafemma som krigsfångar. Ändock leder tjeckerna med övertygande 6-0 i första periodpausen. Jan Banér skriver hem till riksrådet ”Vårt passningsspel är närmast obefintligt och anfallarna följer inte med hem”.
En förklarning kan vara att Sverige fått båda sin förste- och andremålvakt amputerade samma dag, och man har nu till denna match slängt in en febersjuk och matchotränad Bengt Oxenstierna (kusin till Axel) i mål och han ”läcker som ett såll” enligt uppgift från kungen och gör bland annat två självmål. Han skyller på en bildningsresa i Europa, och får efteråt smeknamnet ”Resare-Bengt”. I första periodpaus passar man på att plundra Prag - en taktik som får tjeckerna att tappa fokus och börja backa hem.
Gustav Horn skriver (riksråd och materialförvalatare) i sina minnesanteckningar ”De slutade åka skridskor, helt enkelt”.
Svenskarna väljer nu en helt annan taktik, man spelar offensivt, forecheckar intensivt och har också kommit överens om att skjuta mycket mer eftersom den tjeckiska målvakten verkar osäker. Det svenska artelleriet är väl utvecklat, och man anlägger täta salvor. Skotten mot den tjeckiska målvakten ger resultat (han tar visserligen den första tolvpundskulan i plocken men får snabbt benen avskjutna och går med på att byta efter hårda påtryckningar).
Tjeckerna byter målvakt 36 gånger, men svenskarna vinner ändå övertygande.
Sverige möter nu Tyskland, som i den andra semin utplånat Preussen till den milda grad att de har upphört att existera som nation (preussarna öppnade starkt och hade 2-0 i första periodpaus, men sedan utbröt kolera i båset).
Matchen mot Tyskland spelades trots svår dimma. Tyskarna öppnar lovande, försvinner ur matchbilden ett tag i andra perioden när över 100 backar går ner sig i en vak. Man blir tvungna att möblera om i femmorna, bland annat går härföraren Wallenstein ner i en ren högerbacksposition i powerplay. Dessutom blir Hartsmandorf hängd för avsiktlig handpassning.
I samband med att ett dragonregemente sitter utvisade för att ha brandskattat Nürnberg går tyskarna nu ner och spelar på 200 femmor. En chansning men den går hem.
Gustav II Adolf går själv in i en central position i förstakedjan sedan Jan Banér fått utgå på grund av en skada (en komplicerad kombination av kallbrand, lårkaka och en puck i munnen).
Efter oavgjort, 3-3, vid full tid går tyskarna på stenhård offensiv i så kallad sudden death och skjuter Gustav II Adolf på nära håll. Wrangel inlägger en formell protest till sekretariatet, hävdar att skytten va offside och att de dessutom hade två saxiska sändebud i målgården. Ingenting biter dock, tyskarna står som segrare och Sverige måste avstå Griefswald och halva Pommern (den högra halvan).
I och med förlusten i Lützen drar sig svenskarna tillbaka från internationellt spel för en tid framåt (ägnar sig åt nödår). Turneringen fortsätter ända fram till 1648, men mer i direkt cupform. Den får dock allt mer prägeln av ett B-VM. Flera länder har landslag men nu inget nation, så exempelvis Preussen, Schkeswig-Holstein, Böhmen-Mähren, Ingolstadt, Krim, Kolahalvön, kamtjatka och Irkutsk.
-------------------------------------
Hejdå
p.s detta va ett utdrag ur boken ”Vem är Björn och vem är Benny och andra intressanta mysterier” av Fredrik Lindström och Hasse Pihl.
Om någon undrar =) d.s
Kommentarer
Trackback