KoskenkorvA

Chefen frågade om jag ville bli vaktmästare nästa år.. Den förfrågan kändes som uppskattning á la pungspark.
Men nu snackade jag med P här på jobbet och tack vare, jo tack vare, henne så överväger jag nu att ta jobbet.. Om jag är kvar här vill säga. Prio ett är nytt jobb.

Men vi snackade lite om vad man gör som vaktmästare och kom fram till detta; absolut ingenting.
Byta en glödlampa, dricka kaffe och maska... Bara gå runt och snacka skit me folk och chilla.
Om någon ber en fixa något så kan man alltid säga: "Mmm... men jag har en del grejer att ta tag i nu... Så ja fixar det sen." För... Dom har ingen jävla aning om vad jag gör.
Jag får ett eget kontor också.. Jävlar va de ska pumpas reggae där inne!!

Först känndes vaktmästare som en degradering.. Men nu har jag fan insett att det är en befodran. Jag slipper dryga, arroganta, tyska gäster.. Jag slipper få skit för saker och ting... Vad dom än säger så kontrar jag med: "Mmm... men jag har en del grejer att ta tag i nu... Så ja fixar det sen." Seriöst, har någon sett en vaktmästare stressa?

Ju mer jag funderar destu glidigare verkar jobbet...
- Du måste fixa en vattenläcka här... Snabbt som fan!
- Hörru det där får nog vänta lite.. Jag måste kolla så färgen torkar ordentligt annars kan det bli pastellfel.. Mm.. Lite klibbig fortfarande. Du får komma tillbaka på måndag

Sen kan man tycka att vaktmästarjobb kanske inte är det ultimata för ens personliga utveckling. Men det är fan inte nattportier heller kan jag tala om. Om jag inte hittar nått jobb som jag tycker passar så kan jag lika gärna gå runt och snusa, dricka kaffe, prata med Skövde-dialket och byta glödlampor istället för att få massa skit från pompösa idiotgäster.

Jag ska nog fan bli vaktmästare.. Bli ett äkta orginal.. En knegare...
Hejdå